-

tänkte försöka skriva ihop lite om vad som har hänt den sista veckan ungefär.

tror de flesta som läser här redan är medvetna om vad som hänt men för framtiden ska jag skriva ner.

började med att hon torsdagen 14/6, kom hem på kvällen från förskolan och sa att hon hade ont i sin höger arm efter att ha ramlat in i "svarta lådan". den natten var hon ledsen och sov rätt dåligt.
hela fredags förmiddagen gick det bra på förskolan, personalen märkte ingenting att hon hade ont. men sen efter lunch blev hon hängig och tog febern. jag hämtade hem henne och bubbas och tog en lugn stund k soffan. hon sov flera timmar och hade sen en till orolig natt då hon vaknade flera gånger och bara vrålade av att det gjorde ont i armen. vi kände och klämde, vred och böjde armen men då reagerade hon inte.

lördag, 16/6, så åkte jag med henne till akuten då febern var kvar och hon klagade på ont i armen och pekade själv vid armbågen att det var där det gjorde ont. inget blåmärke, inte rött och inte svullet.
på akuten gjordes en slätröntgen som inte visade något. inga prover togs. läkaren trodde då att det var en pigluxination, att armen dragits snett vid armbågsleden.  vi skickades hem och skulle hålla koll så hon började använda armen igen.

söndagen, 17/6, och armen hängde mest längs sidan men rätt pigg och busig som vanligt men sen vid lunch steg febern igen.

måndagen, 18/6, efter flera nätter med dålig sömn för smärta i armen och feber ringde jag vårdcentralen för rådgivning. sköterskan bokade in oss på en tid på eftermiddagen för hon tyckte läkare skulle kolla på armen. moster M hämtade oss och det var en trött bönan med feber jag fick bära ut till bilen. läkaren på vårdcentralen tittade på armen och trodde inte febern och smärtan i armen hörde ihop. bokade in oss på en röntgen av mer av armen så vi åkte upp till sjukhuset. moster M fortfarande med oss fick spendera någon timme på röntgen som kom tillbaka utan att de sett något som inte såg bra ut. fick ett rum på akuten för att träffa en läkare där.
under tiden steg febern mer och mer, trots febernedsättande och CRP kom tillbaka på 92 och förhöjning av vita blodkroppar på 10,2. jag är så tacksam att de på akuten tog situationen på allvar och inte skickade hem oss med rådet att ta alvedon och ipren.
istället fick vi åka till Mälarsjukhuset med diagnosen oklar infekrion för att träffa barnläkare där.
vi kom fram till akuten i Eskilstuna strax innan 20 och då var det en riktig risig bönan med hög feber och ont i armen. det tog sen några timmar innan vi fick träffa barnläkaren som tog en temp som visade 40,3, trots febernedsättande i kroppen. hon sa sen att vi skulle skrivas in och sova kvar och under morgondagen göra en magnetröntgen. bönan fick embla-plåster innan vi fick åka upp till vårt rum på avdelningen.

på rummet sattes det två pvk:er, en på varje handrygg, och hon sattes på glukosdropp.

sen sov vi dåligt då hon hade så jäkla ont i armen!

på morgonronden den 19/6, var det två läkare som kom och sa att magnetröntgen skulle göras dagen efter och att under tisdagen skulle det göras ett ultraljud på armen och en lungröntgen för att utesluta att det är en lunginflammation som satt sig högt upp. inget av det visade något.
febern steg fortfarande så fort alvedonen eller iprenen fick ur och CRP fortsatte att stiga. 

onsdagen 20/6 hade vi tid 14.15 för magnetröntgen och hon skulle vara fastande från 6.30. det var också första gången på dagar hon önskade att få äta och dricka och då fick hon inte. det blev långa timmar innan det blev dags. fortsatt feber och frossa under natten och på morgonen var CRP 152.
hon fick som en nässpray med lugnande i båda näsborrarna innan de rullade ner oss. på plats på röntgen fick hon ännu mer lugnande innan hon somnade. pappan och jag fick inte gå med in under tiden utan fick gå och äta så länge. som tur var hade de inte behövt söva henne med narkos utan det hade räckt med det lugnande så vi kunde direkt efter åka upp på rummet igen. narkosläkaren hintade då att de sett något på bilderna men ville inget mer säga förrän rörngenläkaren tittat och gett slutgiltiga beskedet. mormor frågade mig i efterhand om vi inte blev oroliga då men det var bara så skönt att de sett något så vi kunde få hjälp! hon hade fortfarande feber under dagen och sen det lugnande på det så var hon rätt utslagen större delen av dagen. hon piggnade till en stund när bubbas och farmor kom och hälsade på på kvällen.

de två läkarna kom sen på kvällen och berättade vad de sett på bilderna från magnetröntgen. 

Allmänt | |
Upp